Reform: Mer undervisning på plats i skolan
I slutet av förra året kom resultatet av den ganska omdebatterade PISA-undersökningen. Inte helt förvånande så visade det sig att Sverige fortsätter tappa i kunskapsnivå. Jag skriver att det inte var förvånande eftersom resultaten gick helt i linje med de resultat vi 2008 sett i TIMSS undersökning av svenska elevers kunskap om naturvetenskap och matematik.
Om man kort ska sammanfatta läget för svenska skolan så kan man konstatera att försämringen är tämligen generell över alla samhällsgrupper men helt klart tydligare i socioekonomiskt utsatta områden. År 2000 var Sverige ett av de länder där klass och bakgrund spelade minst roll. Nu år 2010 är vi istället under OECD-genomsnittet när det gäller likvärdighet mellan skolor. 25 % av alla landets pojkar kommer (om trenden fortsätter) snart inte ha grundläggande läsförståelse när de går ut grundskolan. Situationen är väldigt allvarlig, speciellt för en rörelse som vill minimera skillnader i utgångsläget för barn oavsett bakgrund.
Jan Björklund har givetvis också läst ovanstående rapporter (eller dess sammanfattningar) men dragit märkliga slutsatser. Han tycks se att eftersom resultaten var bättre förr måste också gårdagens lösningar vara dagens. Inget kunde vara mer fel.
Gårdagens skola byggde på en onödig fixering vid utantillinlärning och att memorera stora mängder information. Det är idag en förlegad förmåga. Att många unga idag har svårt att förstå stora textmängder och komplicerade bokverk är inte förvånansvärt när korta, snabbtillgängliga och lättlästa informationskällor är ständigt närvarande på nätet.
Ibland hanterar vi denna utveckling som om det vore något negativt. Men vi ska inte glömma att den moderna boktryckarkonsten endast är några hundra år gammal. Då information blir ständigt mer lättillgängligt är det orimligt att fortsätta premiera metoder som bygger på inlärd kunskap. I framtiden är det mer troligt att förmågan till kritiskt tänkande samt snabb sållning av en oerhörd mängd information kommer vara nödvändig. En modern socialdemokratisk skolpolitik måste se hur inlärningen har förändrats de senaste 10-20 åren och inte fastna i diskussioner om vad som är bra/dålig litteratur eller pedagogiska detaljdiskussioner.
Vad som istället är intressant är de övergripande förutsättningarna för lärandet. Att våra lärare ska vara de absolut bästa tänkbara är givet. Höga krav ska ställas på lärarutbildningar men yrket bör också få den status den förtjänar genom exempelvis generella löneökningar. Att ”se varje elev som en individ” innebär inte att eleverna i grundskolan ska lämnas ensamma och ursäktar inte låg lärartäthet med mer hemarbete. Alla som gått grundskolan (och kanske framförallt högstadiet) är nog medvetna om att detta är en period då man verkligen behöver stöd och hjälp för att klara ta till sig kunskap. Under denna period bör man alltså inte lämnas med individuellt ansvar och mängder av lärarlös hemläxa. Det skapar bara ytterligare socioekonomiska skillnader.
Friskolereformen antog att goda skolor skulle slå ut dåliga fram till den dagen att endast bra och funktionella skolor fanns kvar. Men istället har det visat sig att föräldrar inte väljer skola baserat på kunskap om dess pedagogiska expertis utan snarare baserat på fördomar om barnen på skolan i fråga. Detta har skapat ett system då målet med att välja skola snarare verkar för att stigmatisera vissa skolor och i förlängningen de barn som går där. Att backa bort från friskolereformen är inte realistiskt men däremot är det hög tid att acceptera dess avigsidor och behandla dem.
Skolan är den enda av välfärdsfrågorna där ett borgerligt parti mäter högre i opinionen än Socialdemokraterna. Detta speglar ganska väl att vi än så länge inte hittat en bra form för vad en socialdemokratisk skolpolitik bör innehålla. Jag hoppas min text har varit en öppning för en sådan diskussion och här nedan följer fyra punkter att fundera vidare över:
- Elitskolor gynnar inte elever som går i dessa och stigmatiserar de som inte kommer in. En bra skola för alla måste vara devisen.
- Stigmatiseringen av vissa utsatta skolor måste brytas. Alla vet att barn som anser sig vara utan framtid eftersom de går på en viss skola också får svårt att ta in den kunskap de behöver. I ett socialdemokratiskt Sverige måste varje skola vara värd att sätta sina barn på.
- Vi får inte acceptera katederskolan i vår iver att smita undan flumskolan. Vår tids utmaningar kräver en skola som ställer krav men som samtidigt accepterar att memoriseringens tid är förbi.
- Kompetenta lärare på alla landets skolor är en förutsättning för framtidens skola men kanske är det även dags att se till så att mer av undervisningen faktiskt sker på plats i skolan. Lärareledd läxhjälp är en sådan idé.
Magnus Nilsson
Din punkt 1 om att elitskolor inte gynnar de barn som går där är intressant. Var hittar du stöd för det?
@Carl Fredrik: Både TIMMS och Pisa tar upp att de svenska högpresenterade eleverna har tappat i jämförelse med andra länder men min fakta har jag framförallt hämtat från skolverkets rapport: ”Rustad att möta framtiden? PISA 2009 om 15-åringars läsförståelse och kunskaper i matematik och naturvetenskap – Resultaten i koncentrat” från 2010 (finns på skolverkets hemsida).
Rapporten visar för första gången statistisk signifikant att Sverige har tappat gentemot omvärlden. Rapporten visar framförallt att de senaste åren har inneburit en tilltagande skillnad mellan olika hög- och lågpresterande elever men tar även upp att de bästa eleverna har tappat i absolut kunskapsnivå.
Tappet är iofs mindre än det är i den lågpresterande gruppen och gäller framförallt läs- och skrivförståelse men det finns där. Därmed finns det inget som tyder på att den minskande likvärdigheten på något sätt har ökat prestationen hos de allra bästa eleverna.
Detta är som sagt intressant framförallt eftersom folkpartiet drivit frågan 2006 om fler nobelpris till Sverige. En annan artikel väl värd att läsa är från Anders Flodström (fd. universitetskansler) och Lena Adamson (fd. huvudsekreterare på högskoleverket):
http://www.dn.se/debatt/politisk-tafatthet-bakom-misslyckad-hogskolepolitik
-Jag har svårt för att tro att elitskolor inte gynnar de eleverna.
-Vad gör man åt stolligheterna hos friskolorna? Ett litet exempel: Jensen i Stockholm proppar in alla lektioner på antingen förmiddags- eller eftermiddagstid. På så vis kan man utnyttja lärarna till max och eleverna blir lediga e.m. eller f.m. Hur ska lärarna orka? Hur ska eleverna lära sig vara på en arbetsplats hela dagen? Och HUR ska eleverna kunna smälta 80 min NO på den 5 min rast de har innan 80 min SO? Ska man behöva lagstifta om en sådan självklarhet som att ha vettiga raster? Friskolorna klarar inte sitt uppdrag!
Behovet av att kunna ta till sig innehållet i en bok kommer även finnas i framtiden. T ex i den akademiska världen så förekommer mycket artiklar. Tunga texter som är tuffa att ta sig igenom. Då räcker det inte med att kunna hantera korta och lättlästa texter. Däremot så måste eleverna OCKSÅ kunna hantera den stora mängden information som finns i dagens samhälle
Jag tycker du inte gav några källor till ditt påstående om elitskolor utan snarare undviker Carls fråga
@markus a: För att klargöra. Påståendet är baserat på den rapport från Skolverket som jag angav i min kommentar.
I den rapporten kan man läsa att skillnaden mellan skolor har ökat stadigt sedan slutet av 90-talet. Rapporten anger att denna minskade likvärdighet mellan skolor snarare har ökat än minskat sedan Sverige började mätas i PISA-undersökningen år 2006.
På så sätt anser jag mig ha stöd för att vi går mot ett samhälle med alltfler elitskolor i bemärkelsen att det är en växande skillnad mellan vilka barn som hamnar på vilka skolor samt att detta spelar stor roll för hur de presterar.
Att detta inte gynnar de elever som hamnar i de högpresterande skolorna (eller elitskolorna) syns också i Skolverkets rapport. Eftersom den absoluta kunskapsnivån hos dessa elever har minskat inom områdena matematik samt läs- och skrivförståelse.
Det går säkert att hitta vissa elitskolor som utmanar och pressar sina elever till bättre resultat men generellt sett så finns det faktiskt inget stöd för att segregerade skolor ger bättre topp-elever.
[...] samt resultat på nationella provet i matematik per kommun (underförstått: per medelinkomst). Magnus Nilsson skriver bra om den försämrade likvärdigheten i den svenska skolan, och vad man kan göra åt [...]
Vi måste återupprätta lärares och rektorers status. Lärare och rektorer måste också få arbetsro. De ska inte behöva bli attackerade av missnöjda föräldrar/elever i slutet av terminer. Föräldrar/elever måste förstå att betyg sätts med auktorativitet och inte är förhandlingsbara. Är man missnöjd med sitt betyg, bör man däremot kunna tentera upp det. Jmfr körtkortsprovtagning, där detta förhållningssätt är en accepterad självklarhet.
Summa summarum: Det är nog mest behaviors and attitudes som behöver ändras i förhållande till skolan.
Friskoleeländet kommer tyvärr att kunna medföra en massa elevers avbrutna skolgång, och att föräldrar kommer snart att finna att den skola de önskar inte kan ge plats åt just deras barn. Valet är inte fritt. Systemet säger stopp tillslut, så hur kundcentrerad alliansen än är kan inte alla få den ”vara” den önskar. Matematiken säger det, men det är en vetenskap som politiker alltför sällan begagnar sig av, då de med hjälp av denna kan bli motbevisade?